Grävande arkeolog – ett drömyrke

Ledare ur nr 5 2020.

Så här dags har många arkeologer kommit in från fält och är lyckliga, antingen för att de har gjort fina fynd eller för att de slipper ifrån en fyndlös grävsäsong och ruskigt höstväder. Det finns fler fördelar med att vara grävande arkeolog, som nöjet att arbeta utomhus i sommarväder och inomhus i vinterväder, att ständigt vara på upptäcktsfärd i fält och vid skrivbordet och oavbrutet lära sig nytt om allt möjligt. Arkeolog är inte minst ett drömyrke på det sättet att det inbegriper grovarbete med plasthjälm, hackor, spadar och bullrande maskiner, finlirsgräv med skärslev i mjuk sand och fågelkvitter, högteknologiska laboratorieanalyser med plingande utrustning, stillsamt skrivarbete och fikastundssamtal.   

Min egen upptäcktsfärd företar jag numera kedjad vid skrivbordet.
Som nybliven chefredaktör kan jag konstatera att det är mycket att hålla reda på när man driver en tidning, men det är underbart roligt! När detta
nummer distribueras ska i alla fall vår hemsida och våra mejladresser fungera oklanderligt, har det utlovats. Vi har också fått en fantastisk
formgivning med vår nya medarbetare Fanny Cederlund. 

På de följande sidorna får ni ta del av ett axplock av arkeologernas
spännande upptäckter under den gångna säsongen, alltifrån guldgubbar och en näbbfibula till kritpipor och en hel fiskarby. Egentligen finns det oändligt mycket mer att rapportera, men utrymmet är begränsat.
Framöver är tanken att öka tidningens sidantal, och så ska naturligtvis webben blomstra! 

Ni får stifta bekantskap med två gudinnor med entourage, järnålderns Freja och hennes loskinnsprydda tjänarinnor samt bronsålderns motsvarighet till havsgudinnan Ran och hennes olyckliga offer. Dessutom bjuder vi på ett rykande färskt hemma-hos-reportage: en ötsgötsk småkungafamilj visar upp sin ståndsmässiga boendemiljö. Kungariket försvann för tusen år sedan, men vi kan ännu ana den högtidsprakt drottningar och kungar omgav sig med. 

Välkomna också att följa med på herulernas tvåhundra-femtioåriga odyssé genom Europa. De hade en sällsynt förmåga att hamna snett i tillvaron, att bränna ner Aten var osedvanligt dumt. Men likt Odysseus själv lyckades åtminstone en del av dem återvända till sina mytiska anfäders hem i finalen. Slutligen är jag mycket nöjd med att kunna presentera Sven-Gunnar Broström, hällristningslegendaren, som delar
med sig av sitt djupa kunnande om hur man söker och finner
forntidens bilder i sten. 

Jonathan Lindström, chefredaktör Populär Arkeologi.

Allt mänskligt ryms i arkeologin

Ur Populär Arkeologi nr 4, 2020.

Det underbara med arkeologin är att den är vetenskapen om allt mänskligt i alla tider! Om hur forntidens människor uppfattade kosmos, hur de älskade, hur de tog livet av varandra, hur de snickrade sina hem och hur gjorde de sig vackra för varandra. Svaren på våra frågor söker vi under jorden.

När jag i våras fick veta att Populär Arkeologis chefredaktör Cecilia Christner Riad skulle gå i pension och tidningens framtid var osäker tvekade jag och min vän Fredrik Sandberg inte ett ögonblick. Vi konstaterade att Sveriges enda populära kulturhistoriska tidning självklart måste leva vidare och har nu tagit över rodret. 

Jag har en bakgrund som arkeolog och populärvetenskaplig författare och Fredrik är tidningsmakare och kulturjournalist. Nu väntar en tuff men rolig tid framöver i vårt källarhål utanför Stockholm. Självklart produceras Populär Arkeologi under markytan! Men ambitionerna ligger betydligt högre. 

Cecilia har gjort ett fantastiskt fint jobb med att utveckla tidningen. Vi tänker upprätthålla nivån, men vill på sikt utöka tidningens sidantal med mer av allt: nordisk arkeologi, antiken, världen, runologi, etnologi, litteratur-, språk- och konsthistoria och den kulturhistoriska sektorns villkor idag. 

En viktig erfarenhet jag har gjort under mitt liv som yrkesarkeolog och förmedlare är att utan popularisering förlorar arkeologin sin samhällsbetydelse. Det drabbar kulturmiljövården och exploatörer kan obekymrat förstöra fornlämningar.  Utan en engagerad och nyfiken allmänhet försvinner också viktiga mänskliga frågeställningar och perspektiv. Arkeologerna sporras inte att bilda sig brett och blir inåtvända, vilket själva forskningen förlorar på.

I detta nummer får ni kika in i stenåldersjägarnas tankevärld, ta del av myntens stora betydelse för vår historia, ni får träffa en liten dansk som kan ligga bakom förhistoriens främsta intellektuella prestation, liksom en arkeolog som spelar en viktig roll för att ge mer än halva Sverige en verklig forntid. Och inte minst, med antikens hotade ställning i grundskolan i minnet, så får ni ta del av underbar byråkrati på kejsar Diocletianus tid! Vad får en påfågel kosta? 

Unikt för arkeologin är att dess källor oavbrutet växer. Arkeologer och forntidsintresserade går ständigt i väntans tider, runt hörnet står alltid nya upptäckter och överraskningar. Vi får svar, vi omvärderar, debatterar och ställer nya frågor. Populär Arkeologis nya redaktion vill presentera allt för er läsare!

Har du synpunkter eller frågor, undrar du över ett fynd eller en fornlämning? Skriv och skicka bilder till fyndet@popark.se. Tillsammans med oss hjälper Sveriges främsta experter dig! 

asdfasdf
Jonathan Lindström, chefredaktör Populär Arkeologi.