Helgö är ett av Sveriges viktigaste fornlämningsområden. Gunilla Lindberg berättar om hur nedrustningen av kulturmiljövården har fått märkliga och trista följder, där Statens fastighetsverk tvingar tomtägare att ta över ansvar och skötsel av fornlämningsområdet, och vill ta betalt för donerad mark, medan Riksantikvarieämbetet passivt ser på.
Text: Gunilla Lindberg, kulturskribent och kulturpolitiker, Ekerö kommun.
Foto: Mattias Ek/Stockholms läns museum
Det pågår en maktkamp i det tysta. Statens Fastighetsverk, SFV, kräver inlösen av fem fastigheter som omfattar stora delar av den välkända fornlämningen ”Helgöboplatsen” i Ekerö kommun. Motparten är Luruddens ideella tomtägarförening som nu tvingas ta över ansvar och skötsel av området. SFV kräver dessutom att tomtägarföreningen ska betala en rejäl ersättningskostnad till SFV. Den ursprungliga summan låg på 1,2 miljoner. I dagsläget har SFV backat något och bantat ner fakturan till strax under 900 000. Området är belagt med byggförbud eftersom det inte är utgrävt till alla delar. Frågan som måste ställas är om detta tillvägagångssätt är rimligt och hur det ens är möjligt att staten så lättvindigt kan frånhända sig ansvaret för en fornlämning som har samma historiska värde som det närliggande världsarvet Birka/Hovgården.
Det var 1945 som ön Helgö började styckas upp med fritidstomter. Flera grönområden sparades som allmänningar. Det var ganska smart eftersom det visade sig att hela ön ”kryllade” av spår efter människorna som bodde här cirka 200 till 1000 e Kr. Av en slump fann arkeologerna i en igenväxt skogsbacke på öns östra sida en gömma med märkliga ting. Detta gav mersmak och omkring 1954 började man undersöka hela området närmare. Staten sköt till medel för att lösa in en fastighet. Man fann sju husgrupper, fem gravfält, terrasser, verkstäder, fornborg och ett heligt berg. Snart stod det klart att den undersökande ytan måste utökas och det blev nödvändigt att köpa loss några av fritidstomterna som låg strax intill. Medel för detta kom som donationer från Alice och Knut Wallenbergs stiftelse och självaste kung Gustaf VI Adolf. Den senare tog medel ur egen ficka! Tack vare donationerna kunde utgrävningarna fortlöpa. Det skulle ta tjugofyra år innan Helgöundersökningen lades ner trots att det fanns mer att undersöka. Det var 1978 och sedan dess ligger föremålen magasinerade i Historiska museets källare. Helgö fortsätter dock att intressera arkeologer både hemma och utomlands. Ständigt kommer nya rön och teorier att ta ställning till.
Många av fritidshusen har idag byggts om till permanenta bostäder eller helt enkelt rivits för att ge plats åt stora moderna villor. 2014 blev kommunen därför tvungen att dra in vatten och avlopp till Helgö. Samtidigt behövde kommunen ta fram en ny detaljplan. Hela det centrala fornlämningsområdet kom nu att klassas som natur- och parkmark. SFVs fastigheter försvann därmed från detaljplanekartan. Detta fick SFV att börja agera. Tomtägarföreningen ville samtidigt ombilda sig till en samfällighet. Båda dessa omständigheter banade väg för SFV att helt lagligt kräva inlösen av de forna tomterna.
Fram till 2015 ägdes fastigheterna av Riksantikvarieämbetet, Raä. Därefter överläts de på SFV som idag är lagfaren ägare. Området ger ingen inkomst till staten och SFV räknar med att det kostar cirka 50 000 kr/år att röja och hålla området öppet. Det är den uppgiften som nu faller på tomtägarföreningen. I väntan på att ägarproblemet blir löst så har kommunen låtit ta fram en handlingsplan. Där finns noggranna anvisningar för hur tomtägarföreningen förväntas sköta alltsammans – alltså just det som de båda statliga myndigheterna under åren så totalt har slarvat med.
Det råder nämligen kulturskymning i hela vårt land. Helgö är bara ett exempel på hur statliga myndigheter kan agera utan att det blir något större uppror. SFV har långa listor på kulturmiljöer som staten vill avyttra. Raä är nedrustat. Här fanns tidigare en samlad expertis, en instans att rådfråga och få hjälp av när kulturmiljöerna var hotade. Och inte minst en riksantikvarie som röt till när det behövdes. Idag är uppdragen spridda på många händer, SFV förvaltar, Raä anger förutsättningarna, PBL styr lagarna och länsstyrelserna servar kommunerna. Och riksantikvarien tiger still! Visserligen har vi en bra lagstiftning som skyddar kulturmiljöerna. Men det gäller ju också att tolka lagarna på bästa sätt, inte så att tredje man blir drabbad. I fallet med Helgö har SFV lierat sig med både lantmäteriet och länsstyrelsen gentemot en ideell förening. Handlingen är djupt omoralisk men går att genomföra just för att lagen ger möjlighet till det. SFVs egna tjänstemän medger dock att detta ärende är unikt. Kanske skäms de lite!
Det pinsamma i hela historien är ändå vetskapen om att staten nu vill ha betalt för mark som den aldrig har lagt ut ett öre på. Donationerna på 1960-talet tillkom för att säkra fornlämningsområdets framtid. SFV borde ta reda på om donationerna hade några tydliga villkor. Och vad säger vår nuvarande kung om att hans farfars donation nu fått en prislapp?
Kommunen har lovat tomtägarföreningen den hjälp som kan behövas i förhandlingarna med SFV. Man önskar en dialog med SFV och har bett om ett möte. Men SFVs generalsekreterare vägrar att svara på kommunens brev och något möte har inte utlovats. Får statliga myndigheter verkligen agera så här?
Helgö var ingen stad på samma sätt som Birka. Det var en helig ö där man bedrev religiösa ceremonier, men också sysslade med handel och hade intensiva kontakter med omvärlden. Lägg därtill den omfattande verkstaden med sina guldsmeder, bronsgjutare och vapensmeder. Här tillverkades de flottaste smyckena och dräkttillbehören. Helgö har det största verkstadsmaterialet man känner till i hela det germanska Europa.
Det är därför märkligt att SFV inte ser Helgös potential som besöksmål. Istället för att utveckla vill man avveckla. Fast kanske det är skönt att området inte blir lika publikt som Birka, världsarvet som arrenderas av Strömma kanalbolag. På Birka kostar allt pengar; båtfärden dit, guidning, mat och upplevelser. Det fungerar trots allt bra och platsen har blivit en kassako för båtbolaget. Men är det så vi vill att våra kulturmiljöer ska exponeras? Nog borde staten ta ett större ansvar för kulturlämningar av den här digniteten. Istället för att låta båtbolaget ta hem hela vinsten skulle staten kunna ta hand om turistverksamheten. Överskottet skulle då kunna satsas på andra områden som behöver finansieras och utvecklas – som Helgö.
Istället kräver man nu att en ideell tomtägarförening, inte bara ska ta hand om skötseln av en unik fornlämning utan också betala för mark som varken går att sälja eller bruka. Här borde SFV tänka om. Det snyggaste vore förstås att helt enkelt skänka området till föreningen. Fast då kvarstår ändå kärnfrågan: statens ansvar. Under tiden fortsätter Helgö att sova sin törnrosasömn. Kanske bäst så.
Om Helgö som besöksmål kan du läsa mer här: https://stockholmslansmuseum.se/besoksmal/helgo/
De åsikter som framförs på Populär Arkeologis
debattsida är skribenternas egna.
