Valkyrian – fantasi eller verklighet?

Foto: Leszek Gardeła

Krigargraven i Birka som visade sig innehålla en kvinna väckte frågor om hur vanligt fenomenet kan ha varit på vikingatiden. Arkeologen Leszek Gardeła har studerat vapengravar, bildframställningar och skriftliga källor på jakt efter kvinnliga krigare. Hans forskning motsäger inte företeelsen, men manar till försiktighet.

För ett par år sedan slog nyheten ner som en bomb: den manlige vikingen som begravts på Birka med häst, svärd, bredbladig yxa, ett par spjut, pilar och två sköldar visade sig vara en kvinna. Kammargraven som dateras till 900-talet undersöktes redan vid 1800-talets slut, men det var först hösten 2017 som forskare vid Stockholms universitet kunde göra en omtolkning genom analyser av skelett och dna.

Men hur vanligt var det egentligen med kvinnliga krigare? Vad finns det för arkeologiska fynd förutom Birkagraven som kan kopplas till en sådan företeelse?

Leszek Gardeła, som är fil.dr i arkeologi, forskade om fenomenet för ett par år sedan i projektet Amazons of the North, vid Bonns och Bergens universitet. Han har bland annat gått igenom skandinaviska vikingatida kvinnogravar med vapen, studerat hur beväpnade kvinnor framställs i bildvärlden och sökt uppgifter om krigarkvinnor i den norröna litteraturen.

Leszek Gardeła har tittat på totalt tio vikingatida gravar med vapen funna i Skandinavien och på Island, som man med säkerhet vet är kvinnogravar. Förutom den ovan nämnda graven från Birka, finns endast ytterligare en kvinnograv som innehåller en full vapenuppsättning. Det är en norsk grav från gården Nordre Kjølen i Hedmark, som upptäcktes redan år 1900. Här hittades ett svärd, en yxa, pilspetsar, spjutspets och sköldbuckla. Men Leszek Gardeła ställer sig ändå tveksam till om denna kvinna och Birkakvinnan faktiskt var krigare, även om vapen påträffats i deras gravar.

– Jag är verkligen inte emot idén att dessa två kvinnor var krigare. Men vi behöver vara försiktiga med att tillskriva en individ krigaridentitet endast utifrån föremålen som vederbörande har begravts med. Det är något som gäller både kvinnor och män – det vill säga, jag tror inte att varje man som begravts med vapen var krigare, säger Leszek Gardeła.

Under vikingatiden begravdes både män och kvinnor med vapen, både i Skandinavien och övriga Europa. Till och med små barn, som omöjligen kan ha hanterat vapen.

– De som begravde barnen kanske ville visa att dessa hörde till eliten. Eller så speglade vapnen en ouppfylld dröm hos dem som dött, menar Leszek Gardeła.

I vissa av undersökningens kvinnogravar låg enbart en yxa, vilket var ett vanligt stridsvapen. Men yxor funna i gravar är problematiska. Visst kan de användas som mordvapen, särskilt stora bredbladiga yxor, som den i Birkagraven. Men de yxor som påträffas i kvinnogravarna är oftast små och utmärkta för vedhuggning, slakt och köttstyckning. Har de verkligen använts till militära aktiviteter i första hand? Vi vet genom Grönlänningasagan att Erik Rödes dotter Freydis hamnade i konflikt med sina medresenärer i Vinland och då tog fram en yxa och högg ihjäl fem kvinnor. Men använde Freydis inte bara det redskap som råkade finnas till hands på gården? Det vill säga är yxorna i gravarna i själva verket hushållsredskap? Det är möjligt, menar Leszek Gardeła, men framhåller att de också kan kopplas till religiösa riter. Exempel på det finns i Ljósvetninga saga, där läsaren möter den isländska spåkunniga kvinnan Thorhild. I sagan utför hon en profetisk ritual, iklädd byxor och hjälm. Hon vadade ut i en närliggande fjord och slog yxan i vattnet två gånger, varpå vattnet blev rött. Detta förutspådde att onda händelser var att vänta.

Även om sagans uppgifter skrevs ner under medeltiden, så är jag starkt övertygad om att det kan vara ett eko av faktiska ritualer som utfördes av kvinnor under vikingatiden, säger Leszek Gardeła.

I en del av gravarna som ingick i Leszek Gardełas studie låg endast spjutspetsar, och i andra bara pilspetsar. Eftersom dessa, i likhet med yxor, var vanliga föremål, kan man inte säga vem de tillhört – de döda eller de sörjande som deltagit i begravningen. Ägarskapet blir mer tydlig när det gäller dyra svärd som var nära förknippade med sin ägare, svärden kunde vara en ”förlängning” av personen.

– Därför är det inte otroligt att de kvinnor som begravts med svärd verkligen har ägt dem, menar Leszek Gardeła.

Vad kan man då få för kunskap om kvinnliga krigare utifrån tidiga skriftliga källor, som beskriver vikingatida förhållanden? I 1100-talshistorikern Saxo Grammaticus bok om danernas historia, beskrivs vackra, långa krigarkvinnor som leder arméer och kämpar i första leden. Enligt Saxo sökte dessa kvinnor konflikter i stället för kyssar och föredrog vapenskrammel framför omfamningar. Men Leszek Gardeła tror att Saxos uppgifter mer bygger på klassiska berättelser om amazoner än på verkligheten.

I den norröna litteraturen, som nedtecknades under medeltiden, men som kan ha rötter i vikingatiden, förekommer kvinnor med koppling till krig. Inte minst Freja som ägde Folkvang, en motsvarighet till Valhall, dit hälften av de döda krigarna kom. Vi känner också till valkyriorna som red ut på slagfälten och pekade ut dem som skulle dö i striden. Även jättinnan Skade förknippas med vapen. När hennes far Tjatse hade dödats av gudarna, iklädde hon sig full rustning med ringbrynja och hjälm och sökte faderns hämnd. Men detta hör till mytologin.

I den litteratur som kallas Islänningasagor, som handlar om isländska släkter, deltar kvinnor aldrig i strider. Däremot kunde de ta till vapen för att hämnas eller skydda sig mot fiender. Ett exempel är när Freydis tar upp ett svärd från en fallen krigare och slår vapnet mot sitt blottade bröst för att skrämma i väg några fientliga män.

Däremot finner man krigarkvinnor i de så kallade Fornaldarsagor, som är fyllda av hjälteberättelser. Här kan man läsa om ”pojkflickor” som drömmer om att ägna sitt liv åt att strida, och som i slutet av sina liv leder arméer av män.

– Den här livsstilen har ibland sitt pris, kvinnorna måste ”bli män”, och ibland ändra både sitt namn och yttre för att lyckas, säger Leszek Gardeła.

Kvinnliga krigare möter oss också i bildvärlden, på små figurer av metall som påträffats i jorden. De kan bära sköld och ibland också svärd och spjut. Leszek Gardeła tror att de det kan vara valkyrior.

– Valkyrior förekommer ofta i isländska sagor och det är inte osannolikt om de också avbildades som figurer under vikingatiden.

Beväpnade kvinnor syns också på ett tjugotal så kallade valkyriespännen, där man ser en kvinna med hjälm, sköld och lång klänning som möter en ryttare till häst. Motivet har tolkats som en valkyria som hälsar en krigare välkommen till Valhall.

Fast det skulle också kunna vara ett möte mellan två kvinnor. Ryttaren har nämligen en speciell frisyr, med en kombinerad hårknut och tofs. Det är en håruppsättning som associeras med kvinnor. Men det märkliga är att samma ryttare bär byxor, något man förknippar med män. Det är möjligt att motivet föreställer Freja som hälsar en kvinna välkommen till Folkvang. Men Leszek Gardeła menar att det också skulle kunna föreställa valkyrian Brynhilde – som enligt sagorna välkomnade Sigurd med en dryck.

– Eftersom vi vet att historien om Sigurd var spridd i hela den vikingatida världen, är det inte otroligt att motivet är hämtat från en av sagans mest minnesvärda episoder.

Ibland påträffas små miniatyrsköldar i gravar, på boplatser och i skatter. Sammanlagt har ett åttiotal påträffats i Sverige, Danmark, Norge och Polen. Leszek Gardeła tror att dessa kan ha fungerat som skyddsamuletter.

Men om det nu funnits kvinnliga krigare under vikingatiden – varför valde de denna bana? Ser man till den samlade forskningen om kvinnliga krigare i historien, inte bara under vikingatiden, framträder ekonomiska skäl och patriotism som orsaker. Men kvinnor kan också ha tagit värvning för att undvika straff eller för att förenas med sin älskade på stridsfältet.

– Vikingatida kvinnor kan ha haft liknande motiv för att ta till vapen, menar Leszek Gardeła.

Kristina Ekero Eriksson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.