Estrids klan bättras på

Länge levde hennes minne i skymundan av sonsonen Jarlabanke i Täby. Nu framstår hon som en centralgestalt i sin bygd för tusen år sedan. Med en mäktig, förmodad klan.

Av Mats Karlsson, frilansjournalist.

Skrävlaren Jarlabanke var länge vikingatidens superkändis. Hans bro vid Täby kyrkby, liksom stenarna ristade med budskapet ”Han ägde ensam hela Täby”, kunde ingen missa. Men med åren har tyngdpunkten förskjutits alltmer åt hans farmor Estrid, inte minst sedan hennes grav hittades 1995. Nu talar man mer om Estrids ätt snarare än Jarlabankes.

Estrid har blivit en portalfigur för vikingatiden, åtminstone i Uppland. Att så mycket kan vara känt om människor som levde för tusen år sedan fascinerar.

Den mest troliga versionen av Estrids ätt, enligt Lars Andersson och Magnus Källström.

Historien om Estrid och hennes man Östen, deras barn och barnbarn har berättats i över hundra år, rekonstruerad ur texter på ett antal runstenar i Täby och Vallentuna med omnejd. När hennes grav hittades gav det nytt bränsle åt den lärda diskussionen om hennes ätt.

Men när forskares rön och tolkningar återges, på framför allt internet, bättras historien lätt på, förbehåll som ”sannolikt” och ”antas” tappas bort.

– Ja, den här historien har verkligen fått eget liv, skrattar Lars Andersson, den arkeolog som 1995 grävde ut Estrids grav vid Broby bro, söder om Vallentunasjön.

– Sannolikt är det Estrid som vi har hittat. Graven ligger nära den nu bortodlade högen efter Östen, som var samtida med graven. Paret nämns på stenar som stått alldeles intill. Och det finns andra mindre indikationer. Men antagandet har fått enorma proportioner!

Så vad vet man egentligen? Den källkritiska versionen av Estrid och hennes liv bygger på ett tjugotal runstenar och gravfyndet. Runologen Magnus Källström vid Riksantikvarieämbetet har tillsammans med Lars Andersson, bland annat i antologin Hem till Jarlabanke, försökt reda ut det hela.

– Det fanns en släkt som man kan följa i fyra säkerställda led: Estrid och Östen, deras barn Ingefast med syskon, hans son Jarlabanke och dennes son Ingefast. Det har man vetat sen början av 1900-talet, säger Magnus Källström.

Östen och Estrid hade sönerna Gag, Ingefast, Östen och Sven. Ingefast hade sönerna Häming och den berömde Jarlabanke. Denne hade sonen Ingefast med hustrun Kättilö. Detta framgår av totalt 18 stenar resta av ätten. Så långt kan kärnfamiljen kartläggas ganska säkert (se bilden ovan). Inga döttrar nämns, men kan ha funnits ändå.

De mest kända stenarna, vid Jarlabankes bro i Täby kyrkby, nämner att denne ”ensam ägde hela Täby”. Att Jarlabanke upprepar detta på fyra stenar tyder på att gården var stor och hade särskild betydelse. Troligen var han en lokal hövding och ledde rättskipningen.

Estrid och Östen bodde på Såsta, vid Vallentunasjöns sydspets, där Östens hög låg, och Estrids grav hittades intill Broby bro. Där står också tre stenar resta av familjen. Östen ”drog till Jerusalem och dog borta i Grekland”, står det på en.

Estrid gifte om sig med en Ingvar i Harg, norr om Upplands Väsby. När även han gått bort lät hon rista en sten över honom och hans son Ragnvald. Ytterligare en sten restes över de båda, av parets gemensamma söner Sigvad, Ingvar och Jarlabanke. Estrid hade alltså en sonson tillsammans med Östen och en son tillsammans med Ingvar i Harg som bägge hette Jarlabanke. Just den sistnämnde sonen gör sannolikheten väldigt stor för att vi har att göra med samma Estrid.

Namnet Jarlabanke är en historia för sig.

– Det är ett ovanligt namn och dessutom inte bildat på vanligt sätt. Det måste ha funnits någon som hetat Banke. Till det har man satt prefixet Jarla, som betyder ”Jarls son” eller ”av jarlars ätt”. Eftersom både en son och en sonson till Estrid hette så är det rimligt att denna Banke funnits i hennes ätt, säger Magnus Källström.

Namnet Estrid pekar på att hon var av förnäm familj. Så hette Olof Skötkonungs gemål, som levde något tidigare, och den danske kungen Sven Tveskäggs och Sigrid Storrådas dotter, som levde något senare. Den senare gav namn åt den långlivade danska kungliga Estridska ätten.

Namnet Estrids koppling till Olof Skötkonung har gett upphov till en långsökt uppgift att ”vår” Estrids far Sigfast skulle ha varit en av kungens närmaste män. Men det är inte ens klarlagt att hennes far hette så.

En Sigfast fanns i Snåttsta, en mil norr om Vallentuna.

– Det är en Inga som låter rista stenen till minne av sin far Ragnfast. På en annan står det att han är bror till Gyrid och Estrid. Att tala om vad systrarna hette tyder på att de var viktiga kvinnor, säger Magnus Källström som tillsammans med Lars Andersson fört fram hypotesen att det handlar om ”vår” Estrid.

Estrids ätt kopplas också till två vittberesta män i trakten. En var Ulv i Borresta som reste till England med bland andra Knut den store och tog gäld tre gånger. Hans kusin Gyrid var gift med en annan Ulv, i Skålhamra. Men om Gyrids syster är ”vår” Estrid är som sagt inte klarlagt.

Den andra tänkta kopplingen är till Ragnvald, som på ett flyttblock nära Eds kyrka utanför Upplands Väsby lät rista att han var ”krigarföljets hövding”, befäl i väringagardet hos östromerske kejsaren i Bysans. Han nämner sin mor Fastvi men inte faderns namn. Och Ingvar i Harg råkade ha en son vid namn Ragnvald.

I boken Vikingaliv tar Kristina Ekero Eriksson och Dick Harrison fasta på att Ragnvald kan ha varit son till Estrids andre make, men påpekar nogsamt att det är hypotetiskt. I den dramatiska berättelsen leker de med tanken att han kan ha tagit hem silver och gömt någonstans. Men antaganden glöms lätt bort och historien förs vidare som fakta. Att tolka fornlämningar och fynd, sätta in dem i sammanhang, är arkeologers och historikers jobb. Att förbehåll faller bort när teorier återberättas är inget de kan lastas för och inget skäl till att avstå från att resonera.

När olika föreslagna släktträd kombineras och återges utan källor kan dock samma personer dyka upp på olika ställen i träden, eller olika personer slås samman till en.

Bristen på skriftliga källor lämnar fältet vidöppet för tolkningar. De bygger framför allt på ett antal lika och snarlika namn på stenar i bygden. Ett annat skäl är att inga döttrar nämns på ättens stenar, bara systrar, mödrar och ingifta kvinnor.

Detta ger utrymme för både tänkbara föräldrar, giften och allianser. För att få ihop släktträdet har även föreslagits att Jarlabanke hade en frilloson. Det är inte heller otänkbart.

– Ragnvalds koppling till Estrid är högst hypotetisk. Han kan ha varit son till hennes och Ingvars i Harg son Ingvar, men det är ren spekulation, säger Lars Andersson.

– Det kan vara frestande att koppla ihop alla de mäktiga människorna i trakten till en stor klan. Men det blir för enkelt, man kan inte bara knyta ihop folk på grund av namnlikheter. Man måste också kolla stenarnas datering.

I detta fall stämmer det illa. Stenen i Harg nämner Ragnvald som död, men den är troligen äldre än stenen vid Ed, vars Ragnvald är vid liv. Liknande problem finns med andra kopplingar; namn som Ulf, Östen och Ingvar var vanliga på 1000-talet.

Uppmärksamheten kring Jarlabanke, Estrid och deras ätt skymmer delvis en större bild av bygden. Traktens mäktiga och tongivande skikt tillhörde de första människor i Sverige som antog kristendomen.

– Fokus har tyvärr flyttats från Broby bro, som är en intressant plats med kristna gravgårdar på landsbygden. Det finns ännu fler kvinnliga begravningar från 1000-talet en bit ifrån gravgården, bland annat en grav från 200-talet som innehåller en senare, kristen gravläggning, säger Lars Andersson.

Den lärda diskussionen om Estrid och hennes släkt går på lågvarv, nya  fynd kan ge den ny skjuts. En saknad sten som återfanns 2005 kullkastade till exempel teorin om ytterligare två släktled efter Jarlabanke.

Arkeologen Rune Edberg hittade året efter namnen Estrid och Östen i en klosterliggare vid Bodensjön, längs en pilgrimsväg till Jerusalem. Det kan vara ännu en pusselbit i berättelsen om Estrid.

Historien rymmer också andra mäktiga kvinnor. Inga som var gift med Ragnfast i Snåttsta var dotter till en Gerlög på Färingsö som överlevde två män och sina barn. Därmed ärvde Gerlög stora jordegendomar. Även Inga överlevde sin man och son och ärvde Snåttsta.

Deras liv saknar inte heller spännande och dramatiska historier. Oavsett släktband med Estrid eller ej så borde det finnas utrymme att berätta även om dem.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.